Fiskar och maneter

Stick från giftiga fiskar

I farvattnen i norra Europa är förekomsten av giftiga fiskar låg. I de mer avlägsna farvattnen är förekomsten högre om än inte direkt vanlig. Stenfisk och Drakfisk är troligen de två mest kända giftiga arterna i varmare vatten - vilkas sting behandlas på samma sätt som fjärsing men där giftet är mycket kraftigare och läkare bör om möjligt kontaktas så fort kroppsdelen är placerad i varmt vatten. Detta utbildningsmaterial har dock ingen möjlighet att omfatta mer fjärran arter varvid det enbart beskriver lokalt förekommande arter.

I nordiska vatten är fjärsingen i praktiken den enda kända art som sticks och är giftig. Fjärsingen har gifttaggar både på ryggfenan och på gälfenorna och det är därför mycket lätt att sticka sig på den om man trampar på eller nära den eller då den skall tas loss ifrån ett nät eller en krok.

Vanliga symtom vid sting av fjärsing är intensiv smärta, svullnad, domningar, känselbortfall och missfärgning av huden.

Vid stick kan också generella symtom uppstå illamående, huvudvärk, yrsel, frossa, svettningar, dåsighet och kramper (i sällsynta fall).

Vid fjärsingsting skall den aktuella kroppsdel omedelbart efter stinget sänkas ner i hett vatten (minst 40°). Då inaktiveras giftet och man uppnår omedelbar och effektiv smärtlindring. Vattnet bör hålla en temperatur på mellan 45° och 50° och det är förstås viktigt att man inte skållar sig. Angripen kroppsdel bör hållas i det varma vattnet tills varaktig smärtlindrig har uppnåtts. Uppvärmningen bör pågå i minst 30 minuter, men ända upp till en och en halv timma kan behövas.

Rester av en eventuell gifttagg som är synlig bör avlägsnas.

Stungen kroppsdel ska i övrigt lämnas i fred och såret hållas rent.

Ingen behandling med läkemedel rekommenderas annat än efter rekommendation ifrån läkare.

• Läs mer om stickande fiskar och behandlingar här.

Bra att ha i sjukvårdslådan